Har precis avnjutit en god middag (receptet hittar ni HÄR )!
Nicole vet att kasta de "äckliga" bitarna på golvet, det får man inte, det har mamma och pappa lärt henne. Ofta håller hon biten hon inte vill ha över golvet och jag säger då -Nej, inte på golvet! Då lägger hon biten på bordet istället, duktiga tjejen!
Ikväll fick hon smaka på olivbitar. Jag och Stefan fastnade i en djup diskussion och kunde bara se hur Nicole plockade ut utvalda bitar ur sin tallrik i ögonvrån.
-Oj titta, hon har ätit upp alla olivbitarna, säger Stefan.
Vi kollar på henne när hon tar den sista olivbiten. Hon säger gottgottgott, på det där söta sättet bara hon kan, sedan lägger hon biten i stolen, under sitt lår. Jag tar upp den och upptäcker att där har hon minsann gömt alla olivbitarna. Ha ha, hon är då påhittig vår lilla älskling! Själv körde jag samma stil i skolan och gömde den äckliga maten/den man inte orkade äta upp i servetter. För det stod minsann en bambatant och lassade upp på ens tallrik, oavsett om man sa att man bara ville ha lite. Sedan stod det en bambatant och vaktade så att inget stackars litet barn slängde nån mat. Fy, hemska minnen! Jag tänkter då aldrig tvinga mitt barn att äta upp det hon inte orkar eller tycker om. Inte skall hon behöva gömma maten under låren inte!

Nu blir det strax kaffe och dessert; vit chokladmousse med limemarinerade bär. Sedan blir det väl nån film som vanligt...