Streckkoder och sega kikärtor...

Idag har lillskruttan lärt sig tycka om spaghetti med köttfärssås! Senaste gången vi prövade fick man lirka och truga, men denna gången lät det "mmm..." vid varje tugga. Fantastiskt vad små barn lär sig fort! Eftersom Stefan ÄLSKAR denna rätt verkade han lite besviken när hans lilla dotter inte uppskattade den lika mycket, så han kommer nog bli en glad, stolt pappa idag!

Appropå barnmatsburkar... "Samla streckkoder och välj en personlig premie..." Igår kom jag på att vi helt glömt av att klippa ut streckkoderna på alla burkar vi ätit upp de senaste dagarna (och eftersom hon med sin laga-mat-lata mamma blivit en riktig färdigmatsburk-bebis, så hade det hunnit bli en hel del). Så där stod jag och grävde i vår samling under diskbänken och hittade en väldans massa Semper-streckkoder att klippa ut. Blev över 30 poäng bara så där, så snart hade vi kommit upp i första premieklassen! När jag lagt ner alla urklipp i samlingskuvertet upptäckte jag till min stora besvikelse att det inte alls var Semper man skulle samla, utan Nestlé. Varför lyckas jag alltid snurra till det??! Dom ynka Nestlé poängen vi nu har skall vi nog ge bort till Hannes istället. Han är helt såld på de ångkokta, lite lyxigare tvåpacken som man får hela 4 poäng för, så de hinner nog komma upp i en kul premie. Nog om detta...

Hela gårdagen spenderades även denna dag i Nödinge med Stefans familj. Nicole fick en söt sjömansklänning av faster Gunillla, och lilla kusin Frida hade fått en matchande sjömansdress, så det var ju som upplagt för lite fotografering. Nu är det ju inte direkt det lättaste att få två små halvtrötta barn att 1. kolla åt samma håll, 2. sitta stilla och 3. allra helst le lite.
Efter många tagningar lyckades vi tillslut få en och annan bild som var okej.

Nu skall jag äta sen frukost och tänkte äntligen få klart min hummus. Läste häromdan att svensken slänger ca: 25 % av all sin inköpta mat och tyckte det lät sjukt mycket, men insåg att det nog även kunde handla om såna höga siffror hos oss också. Övervägde efter detta att välja påsen med okokta kikärtor istället för en färdig konservburk, där jag bara kommer använda hälften och sedan låta resten av burken stå i kylen tills den nästan hittar ut själv. Kunde inte föreställa mig att dessa jäkla kikärtor först skulle blötläggas i 12 timmar och sedan kokas i minst 75 minuter! Så när detta väl var klart hann jag inte längre göra hummusen... Mina kokta kikärtor har nu stått två dygn i kylen och när Stefan retsamt sa att det nog minsann skulle ta en vecka innan min hummus var klar, så trodde jag inte att han nästan skulle få rätt som vanligt...