fredag 17 september 2010

Nicole har den senaste tiden hamnat i någon slags mini-trotsålder. Eller snarare i en kan-inte-ta-ett-nej-period. Det spelar ingen roll om man är bestämd eller bara säger nej på ett mycket vänligt sätt, hon blir så frustrerad att hon inte klarar av det. Så fort man säger nej till henne, eller säger till henne när hon gjort något dumt, så är det som om hon måste hämnas. Hon ser sig omkring och letar upp första bästa redskap att kasta - antingen på mig eller på golvet. Ju mer nej det blir, desto fler grejer kastar hon. En efter en.
Idag försökte jag testa den där metoden att hon skulle sitta kvar på en plats på golvet tills hon lugnat ner sig. "Du skall sitta där nu", sa jag med bestämd röst, gravallvarlig blick och pekade mot golvet.
Hon satt kvar alldeles stilla och såg först väldigt fundersam ut.
Åh, vad bra hon kanske analyserar situationen nu då, tänkte jag glatt. Tills hon stirrar in i mina ögon, säger med arg ton "mamma däj" medan hon pekar på golvet och skäller sedan en lång ramsa med massor av obegripliga ord.
Tror ni jag kunde hålla mig för skratt? Det hela slutade med att vi båda två låg på golvet och vek oss av skratt.
Hoppas jag lyckas hålla mig mer bestämd nästa gång.

I övrigt har jag & min lilla skrutta haft en myskväll, bara vi två. Stefan är på middag med jobbet, så jag och Nicole har ätit lite "dodis" och myst.
Nu ikväll har hennes feber äntligen gått över. Hon har vart febrig till och från sen i tisdagskväll, och nu har hon även blivit lite småprickig. Båda åkommorna är en biverkning efter vaccinationen häromveckan, så jag är inte ett dugg orolig.
Så idag har hon fått vara hemma med morfar "Woffa" och tagit det lugnt. På måndag blir det dagis igen och det vet jag nog en tjej som kommer bli väldigt glad över. Hon går omkring och frågar efter "dais dais" stup i kvarten. Säger man något om dagis skiner hon upp som en sol och lite då och då, utan att vi påmint henne, ser hon undrande ut och frågar "dais dais"?

Nu skall jag lägga mig, som 26-åring för sista gången. Imorgon jobbar jag 8-13 och sen hoppas jag bara på en lugn och trevlig födelsedag, utan några märkvärdigheter.
Godnatt på er!

1 kommentar:

  1. Hahaha "mamma däj"-historian var ju bara för underbar!

    SvaraRadera