Sitter här med min efterlängtade kopp te.
Har storstädat hela kvällen, så nu är här trivsamt igen.
Min lilla hjälpreda plockade så klart fram sin lilla dammsugare hon med. Men efter ungefär tio sekunder fastnade hon framför ett pussel istället som låg ofärdigt på bordet och lockade. Hennes dammsugare fick ligga och göra jobbet på golvet under tiden, verkade hon tro, för när jag stängde av den sa hon bestämt:
- Mamma har du städat klart nu?
- Nej, jag har ju inte ens börjat.
- Men varför stänger du av den då?
Ja, hon kan ibland låta lite tyken den där lilla damen, men så länge hon inte menar något med det så låter det bara sött.

Förut när Stefan nattade henne och jag gav honom en puss puttade hon bort mig illa kvickt.
- Mamma bort, det är MIN pappa.
- Nej det är MIN Stefan, kunde jag inte låta bli att retas.
- Nej, min.
- Nej jag hittade honom först, långt innan du var född. Det är vi som har gjort dig Nicole.
- Nähä!
-Jo, det är faktiskt sant, mamma och pappa har gjort dig.
- Nähä, du skojar?

Så fort hon inte tror mig så säger hon alltid så - Nä, du skojar? - och ser sådär lite halvallvarlig ut i blicken. Då känns hon så stor på nåt sätt. Hon är inget litet barn längre och det känns så himla knäppt att det går så snabbt hela tiden!

Nä, bäst att studsa i säng. Aningen för sent som vanligt. Imorgon väntar en fullspäckad dag med heldag i skolan, följt av Slottskogshäng (om vädret tillåter) och sedan DHW-tittande.
Natti natti!