Från Göteborgsvarvet igår, precis utanför jobbet...


Man blev nästan lite sugen på att springa själv nån gång när man stod där bland all musik och alla glada, hejande människor. Så himla skön stämning på nåt vis!
Men nej, jag skall nog ta mitt förnuft till fånga och inse att det aldrig kommer bli nån sprinter av mig. Jag är en latröv och kommer nog dessvärre att förbli.
Visst har även jag haft perioder i livet då jag fått för mig att börja med både det ena och det andra, och sluta med det tredje... Så himla hurtig man skulle bli...
Men nä, jag har sprungit Lilla Göteborgsvarvet när jag var yngre, två eller tre gånger, det får räcka. Minns fortfarande hur jag sista gången förbannade mig själv där i en backe, över hur jag nu kunde vara så dum att jag gett mig in på det där helvetet igen??!
Precis så lat är jag. Det är bara att erkänna, motion är inte kul.
Så jag är riktigt imponerad av alla er som lyckades ta er runt igår! Min bror till exempel. Heja er!