Ni har väl inte glömt deklarera?
Jag, med mitt så ofta röriga huvud, var tvungen att gå in nu igen och dubbelkolla att jag verkligen skickade in den häromdan.
Samma sak är det när jag anmäler mig till tentor, kollar om man stängt av spisen, om man verkligen låste dörren... Då kan jag få för mig att jag kanske ändå inte riktigt anmälde mig, att det liksom kanske blev nåt fel nånstans. Eller att kanske var det inte imorse jag kollade spisen eller dörren? Var det igår? Jag är alltid så tankspridd och gör ibland saker jag inte ens reflekterar över, så att jag liksom skulle glömma nåt sånt är ju inte helt omöjligt.
En del av mig är egentligen, där innerst inne, säker på att jag visst är säker, men sen tar den där fåniga lurdelen över och börjar förvirra mig. Ja, visst är det skumt det där?!

Dagen har spunnit på. Föreläsning, hemmaplugg, Nicole-hämtning, på-vägen-hem-handling och så tvätten, tvätten, tvätten. Jag förstår inte hur en tvättkorg kan växa så fort. Lika lite som jag inte kan förstå hur svårt det är att få vikt den där sablans nytvättade tvätten med en gång? Nej, istället skall den ligga där i de blåa ikea-kassarna. Gärna fram tills det redan hunnit bli nästa tvättid och påsarna behöver användas igen. Det positiva med det är ju dock att man hunnit använda lite kläder därifrån och påsen krympt en aning.

Lite Nicole-mys har jag väl också hunnit med under kvällen förstås. Varvat med fightande. Hon kan allt vara bra trotsig den där damen ibland. Speciellt när hon är övertrött. Redan innan sjutiden lyckades hon tigga till sig nappen, mot villkoret att hon skulle sova. Efter några gäspar lurade hon i mig att det faktiskt kanske var sant, att hon på riktigt skulle somna. Annars är hon liksom inte längre så trovärdig efter att ha hittat på diverse ursäkter för att få den där nappen. "Jag är ledsen, jag har ont, jag är trött, jag MÅSTE ha nappen... "
Men så fort hon fått nappen i mun och hoppat i säng var tröttheten försvunnen.
Halv nio, alltså till och med senare än vanligt, gav hon upp och stängde sina små blå. Vid det laget hade hon kommit upp åtskilliga gånger med ett glatt - Mamma, vad gör du?

Nej, nu skall jag vika tvätt. Samma kväll den tvättats för en gångs skull.