Idag är det en bra dag. Jag vaknade upp och mådde hundra gånger bättre jämfört med igårmorse. Ingefäran, vitlöken och alla C-vitaminer verkade ha gjort sitt.
Sedan fick min farfar äntligen lämna sjukhuset idag, efter att ha tillbringat 1½ vecka där, liggandes utan att man hade någon aning om vad felet var.
Det var tydligen gallstenarna som hade spökat igen och hade påverkat hjärtat och alla möjliga organ verkade det som. De skulle få hans journal hemskickad, för farmor hade berättat att jag läser om just sådant här och tyckte det skulle vart skoj att se och försöka förklara för dom om saker och ting som hade hänt i kroppen.
Den tredje bra saken idag är att tentan är rättad. Helvetestentan vi alla ville glömma... Det var sista dagen läraren hade på sig att rätta den, så den helflummige karln hade pimmat (skickat ett litet meddelande till våra konton i datasystemet) oss mitt i natten, klockan tre närmare bestämt, så jag vet i tusan om man vågar lita på resultatet. Stämmer det är jag helnöjd, men jag vågar som sagt inte hoppas på för mycket innan jag har tentan i handen...

Nä, nu skall det nattas litet barn här. Tror att den där lilla fröken är ganska lättnattad ikväll, för hon har sprungit av sig ordentligt. Vi stannade kvar i 1½ timme på lekplatsen utanför och lekte med några dagiskompisar.
Dom var så trötta tillslut att dom turades om att ramla stup i kvarten. Nicole har skrapsår på båda handflatorna, knäna plus lite blåmärken både här och var på benen. Ja, hon har allt samlat på sig en hel del märken de senaste dagarna. Och mer lär det väl bli. När jag hämtade henne stod hon och nya bästisen för dagen, Älvina, högst upp i klätterställningen. Typ 2 meter upp i luften. En bra bit över mitt huvud.
- Titta vad dom lärt sig idag, sa fröken glatt.
Ja, hmm, jätteskoj verkligen. Gulp!
Nä, nattning var det ja. Godnatt!