Tentan börjar närma sig med stormsteg. Imorgon, ungefär vid den här tidpunkten, är den över och jag är påskledig i flera dagar.
Åtminstone från skolböckerna. Blir ju lite jobbande istället, men där behöver jag inte låta hjärnan - eller ursäkta, cerebrum, gå i högvarv.
Skall bli så skönt att tillåtas tänka på andra saker än musculus sternocleidomastoideus, musculus obliquues externus abdominis, trochanter major, endokrina körtlar, gliaceller, proteinsynteser & mitoser...
Är det inte nästan lite skadat att man lyckas (förhoppningsvis) trycka in alla dessa knepiga ord och betydelser i huvudet? Och dessutom försöka få dem att stanna kvar där inne också. Må mitt hippocampus i det limbiska systemet fungera!

Till råga på allt detta pluggkaos har man bara lite drygt tre fjuttiga veckor på sig att lära sig allt. Jag som dagligen tar en pluggpaus mellan klockan fyra och halv nio för att hinna umgås med mitt lilla barn, ligger liksom inte riktigt i fas mot var man antagligen bör vara nu såhär dan innan den stora tentadagen.
Jag vägrar liksom ta av min "Nicole-tid", för att få ihop det.
Däremot fick jag kompromissa nu såhär nära inpå tentan när pluggångesten började ta över... Igår tillbringade jag & Nicole eftermiddagen i sandlådan, tillsammans med spadar, sandkakor och skolböcker. Det gick faktiskt alldeles utmärkt att plugga muskeldelar i sandlådan.
Och häromkvällen berättade jag godnattsagor i form av Natrium/kalium-pumpens funktioner och DNA-replikationer. Pratar man med tillräckligt barnvänlig röst kan även det mest trista babblet framstå som spännande.

Det är vår nu!!!