Sedan Nicole såg en bebis på tv:n häromdan har hon blivit väldigt intresserad av just bebisar. Hon hämtar den minsta dockan, som för övrigt är en mycket konstig docka, klädd i hundpäls och med hundöron, och springer omkring och kallar den för bebis. Hon ritar bebisar, hon vill att vi skall rita bebisar och hon frågar om bebisar stup i kvarten.
Så jag visade henne några bilder på en liten bebis, en bebis vid namn Nicole. Först tittade vi på bilder på en väldigt liten Nicole. Då lät det bara "bebis, bebis". Sedan fick hon se en bild på en snart ett-årig liten Nicole. Då lät det plötsligt "Noll"!
Äntligen börjar hon säga sitt namn! För jättelänge sen härmade hon vid ett tillfälle efter och sa "koll". Men det har som sagt bara skett en enda gång. "Nici" har inte vart några problem att härma, men "Nicole", nej då har hon bara tittat på oss och blivit tyst. Men nu låter det minsann "Noll" varje gång man pekar på henne, eller går fram till spegeln och kikar.
Förut pekade hon på sin mage och sa "Noll". Sedan funderar hon några sekunder, springer fram till spisen och pekar; "noll, noll, noll, noll". Duktig flicka, precis som mamma alltid gör innan vi skall gå hemifrån!
Det är kul nu när hon börjar förstå mer och mer samband. Igår när jag sa till henne att blåsa först för maten var varm, sa hon "aj". Sedan tänkte hon till några sekunder, pekade på maten igen och sa "aj, aj, buff" :)
Och flera gånger har hon letat upp båda banankorten från sitt memory, sprungit ut till köket, klättrat upp på bordet och tagit en banan ur fruktskålen. Sedan ger hon oss korten, håller upp bananen och säger artigt "tack, tack".