Hur kan alla vara så glada i hösten? Höst för mig är lika med att sommaren är slut, jättejättejättelång tid kvar till vår/sommar igen, mörker, blåst och regn. Regn, regn, regn. Kallt, jävligt regn som piskar en i ansiktet. Regnet på sommaren är åtminstone inte lika iskallt och jävligt.
Som igår till exempel. Jag trodde jag ville avlida alltså. Jobbade på Änggårds-schemat, vilket innebar att jag fick cykla fram och tillbaks mellan Änggården, Linné och lokalen. Och sen samma runda en gång till. I ösregn, motvind och utan regnkläder. Jag såg ut som en dränkt katt redan i början på arbetspasset.
Som tur var hämtade mommo lilltjejen på dais, så jag kunde åka direkt hem från jobbet till torra, varma kläder. Har sällan längtat hem så mycket.

Här kommer ett bildregn från mommomyset...