Jag lämnade Nicole på dagis halv tio imorse, fastän jag faktiskt inte börjar jobba förrän klockan fyra idag. Kändes smart så, för då kan jag nämligen hinna öva lite inför lördagens högskoleprov. Dessutom längtar ju Nicole till dagis hela tiden och eftersom vi är lediga imorgon skulle det ha blivit ett dagisglapp på fyra dagar annars. När jag väckte henne imorse frågade jag henne om hon visste vart vi skulle idag?
-Dais! dais! Maja, Jatt, Ias, Maja, dais, dais...
Munnen gick i ett och hon var mycket otålig innan vi kom iväg. Medan jag sminkade mig hann hon byta skor ett antal gånger och leta jacka och ta på sig overallen.
Man kan verkligen resonera om saker med henne nu och hon förstår nästan allt man menar. När hon håller upp ett par skor för mig och jag säger att vi tar dom andra, dom där är för kalla, tar hon upp ett annat par och ser frågande på mig. Vi tar kängorna, föreslår jag och vips så har hon båda på fötterna.

Så nu sitter jag här och slukar kaffe och övar på gamla högskoleprov. Orddelarna är allra roligast. Det är riktigt kul att lära sig nya ord. Men jag kan inte förstå hur många ord det egentligen finns i svenska språket? Är det verkligen nödvändigt att det skall finnas typ tio synonymer till vartenda ord? Det blir ju bara jättekrångligt liksom.