Alldeles strax skall jag åka till jobbet. Känns jättekonstigt faktiskt. Har ju inte satt min fot där på 9½ månader. Men nu när jag tog på mig jobbtröjan och förberedde lunchlåda, så kändes det nästan ändå som om det var typ igår man jobbade. Nästan i alla fall. Och idag är det första gången (på detta jobb) som jag jobbar helt ensam, ingen liten Nicole som hänger med i magen :) Hon får stanna hemma med pappa och busa istället.
Har inte hunnit så mycket med dagen ännu för Nicole har hamnat i nån mamma-pappaperiod, så om vi lämnar henne ur sikte en sekund börjar hon störtlipa. Spelar ingen roll om jag håller henne och Stefan lämnar rummet eller tvärtom, hon blir alldeles ifrån sig lilla tjejen. Så det är inte lätt att göra iordning sig eller få nåt gjort numera, hoppas det går över snart.
Måste sticka nu. Håll tummarna för mig idag!