onsdag 8 juni 2011

Puh, vilken dag! Lämnade Nicole innan elva-tiden på dagis och hon var helt hysterisk. Grät som en stucken gris. Hon brukar i princip aldrig gråta när man lämnar henne, men nu var det tårsprutande à la shippa-efter-andan-stuket.
Hon var nog inställd på att få vara ledig idag
stackarn, efter en lång mysmorgon hemma, och ville inte riktigt ta in att hon skulle till dagis snart varje gång jag nämnde det...
På väg mot upp på Gråberget och läkemedelsdelegerings-kursen pajjar min mobil.
Precis när jag skall öppna ett sms låser sig hela skärmen. Det går att trycka på de få "riktiga" knapparna, men eftersom min mobil är av modell touchscreen så kommer man ju inte så lång med dessa typ fem knappar i kanterna...
Under rasten får jag igång den lite halvdant och lyckas trycka mig fram till sms:en genom att peka en halv centimeter ifrån det jag egentligen syftar att peka på hela tiden. Helskumt. Och tror ni inte att vikariepoolen, som för övrigt vart tyst hela dagen, passat på att bombadera mig med 10 sms under den korta stund mobilen var av?!
Lyckas svara på två av dem och strax därefter händer samma sak igen; skärmen bara stelnar liksom. Jag växlar mellan att vara flyförbannad och allmänt uppgiven resten av dagen. Riktigt bitter över att försäkringen inte längre gäller och att det ändå är mer än ett halvår kvar på bindningstiden på den j***la mobilen, och alltså lika många månader kvar att betala av den där härliga telefonkostnaden. Att lämna in den kommer säkert bli lika dyrt som att köpa en ny, för även om det skulle vara garantifel kommer dom väl säkert fula sig med och få det till det är en självförvållad skada... Ja, grrrrr, riktigt bitter var jag.
Halva eftermiddagen gick åt till att försöka greja med mobilhelvetet...
Och till min stora lycka (och väldigt stora förvåning) verkar det som om Stefan lyckades fixa den. Han googlade fram lite trix och höll in några knappar för att komma åt någon återställningsfunktion. Sedan körde han någon installering och lite uppdateringar, och vips så var den som vanligt igen. Fast till och med lite lite bättre och med nya funktioner. Åh, denna händige karl alltså, vad hade jag gjort utan honom?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar