Vi knäpper. Nicole knäpper upp.
Vi knäpper igen. Nicole knäpper upp igen.
Vi knäpper inte. Nicole kollar på oss med bestämd blick.
Vi låtsas som vi inte förstår. Nicole drar vår hand mot knapparna.
Vi knäpper. Nicole ler nöjt.
Vi gör som hon säger. Hon har gjort sig förstådd.
Lycka!

De senaste dagarna har hon kommit på att hon kan styra oss nästan vart hon vill. Sitter hon ner och klappar med handen på golvet bredvid sig, sätter vi oss. Det var ju så vi lärde henne att sätta sig jämte oss för en tid sedan.
Hon tar oss i handen och leder oss till roliga saker. Till datorn till exempel. Hon pekar på datorstolen: - Dä!
Hon vill se fåret Shaun.
Hon pekar på mitt öra och ger mig min mobil. Jag börjar låtsasprata i den. Hon tar upp sin mobil och babblar hon med.
Hon bestämmer lekarna här hemma numera. Hon är mycket nöjd över det. Och vi blir lika knäsvaga och fascinerade varje gång hon visar på nya kunskaper. Det är en riktigt häftig period det här!