Jag skulle vilja spola tiden lite grann. Si så där 10 dar, två veckor framåt bara. Då borde Nicole ha fått bra skydd mot svininfluensan genom vaccinet, och man kan förhoppningsvis slippa oron över både svininfluensan och vaccinets eventuella biverkningar. Man har ju hört om den där lille pojken (och även nåt annat barn) som blev medvetslösa ett tag efter de vaccinerats, men det sägs vara större risk att inte vaccinera sitt barn än att göra det.
Så jag vill bara att det där skall vara gjort och att det gått några dagar, så man till sist kan pusta ut lite.
Jag må vara uppskrämd och superövernojjig, men det kan inte hjälpas. Jag var lugn tills jag läste om de två små barnen som dog, fastän de inte tillhörde någon riskgrupp. Händer det Nicole något vet jag inte vad jag tar mig till!
Men snart, snart kan vi leva normala liv igen :) Strosa på stan, åka till badhus, handla i mataffären varje dag om vi så vill. Kunna gå ut med på krogen nån kväll, åka kollektivtrafik utan att behöva hålla andan så fort någon snörvlar till lite grann.
Men efter detta så får man väl strax nåt annat att oroa sig för... Hela livet med barn verkar ju vara en ständig oro :) Innan man blev gravid oroades man ibland av att man kanske aldrig ens kunde bli gravid. När man blev gravid gick man hela graviditeten och var rädd för missfall eller allvarliga fel på barnet. När det tillslut var dags för stora dagen D var man orolig över att något skulle hända under förlossningen. När barnet väl var fött skulle man behöva oroa sig för både RS-virus och plötslig spädbarnsdöd. När den mest kritiska perioden äntligen var över kunde man pusta ut. I typ en månad. Sen kom svininfluensan...