Igår fick jag ett brev med posten. Det var en bekräftelse på att jag numera inte är medlem i Svenska kyrkan. Det hade tagit mig flera år att få tummen ur och skicka in den där uttädes-blanketten. Jag har aldrig varit troende och tycker egentligen att det är helt sjukt att man fram tills för ett tag sen föddes in i kyrkan automatiskt. Att det liksom bara var en självklarhet att man tillhörde den kristna tron, vilket för mig alltid känts som ett enda stort påhitt. Att så många människor än idag lever sina liv efter lagar och regler som någon/några snubbar (enligt mig) kommit på för en väldans massa år sen...
Därför kändes det nästan lite falskt av mig att tycka så här, men ändå fortsätta vara medlem.
En del av mig har knappt våga göra slag i saken, som om Gud, om han ändå kanske skulle finnas, kommer straffa mig i så fall?
Nu är det ändå gjort. Och skrockfull som jag är, väntar jag nu på mitt straff...