Men det var tydligen sant, och en stund senare kom papegojan Albin och hans ägare förbitraskandes igen. Eller rättare sagt ägaren promenerade runt, medan papegojan flög omkring fritt. Denna gången hann även jag få träffa dem och ha Albin på min axel!
Den där Albin brukade få vara lös och kunna flyga lite som han ville. På morgnarna brukade han följa barnen till skolan och vinka av dem genom att säga Hejdå! Sedan flaxade han hemåt igen, han visste ju vart han bodde.
Och när papegojan var ute med sin husse på promenad brukade han flyga lite i förväg och sedan ropa: pappa kom! Bäst gillade han när det gick fort, så han fick se så mycket som möjligt. Han föredrog därför när husse cyklade, så han kunde flyga fort. Han hade lärt känna en hund också, som han brukade sitta på ryggen och rida omkring på, toknöjd.
Ha ha, ja, det var ett riktigt roligt och helt oväntat möte må jag säga, med en lös papegoja mitt ute på gatan.
Idag har jag äntligen blivit fin i håret! Det hinner ju gå en tid mellan varven så mitt rufs brukar mer likna ett skatbo när jag äntligen kommer iväg till frissan.
Men nu är de slitna topparna borta igen och en massa slingor har fått ljusa upp håret. Jag är supernöjd, tack Åsa!
Efter frisörbesöket tog vi oss en runda i Slottskogen, käkade glass & njöt av värmen... Åh, du ljuvliga sommar, må du aldrig ta slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar