Igår ringde dom från dagis. Nicole hade kräkts. Nu igen.
Räcker det inte med att hon hade magsjuka för två veckor sedan liksom?
Stefan fick inte i henne mer än en klunk vatten innan det kom upp igen.
Idag var det min tur att vara hemma med henne, och peppar, peppar så har magen hållit sig lugn i ett helt dygn nu!
Imorgon får hon stanna hemma för säkerhets skull, ifall hon fortfarande bär på nån smitta. Imorgon skulle vara en rolig dag med födelsedagsfirande på dagis och sista arbetsdagen på mitt jobb. Nu håller jag alla tummar & tår att hon är frisk nu redan, så vi kan ha en mysig födelsedagsfirande dag här hemma istället utan massa äckelpäckel.
Tänk att det redan var två år sedan jag låg med värkar och all jävla smärta blandades med en massa spänning. Man hade ingen aning om vem filuren där inne var, hur den såg ut eller när vi skulle få träffa den. Vilken tur att det just var Nicole!